Vad är en elektronisk patientjournal (EHR)?
En elektronisk patientjournal (EHR) är en digital registrering av en patients hälsoinformation som kan delas säkert mellan olika vårdgivare och vårdinrättningar. Den sammanför information från en patients vårdhistorik till en enda journal som behöriga läkare kan komma åt när de tillhandahåller behandling. Medan EHR används i hälso- och sjukvårdssystem över hela världen, implementeras de i Storbritannien inom NHS och de decentraliserade hälso- och sjukvårdstjänster.
Det som utmärker ett elektroniskt patientjournalsystem är interoperabilitet. Till skillnad från en digital journal som finns inom en enda vårdcentral eller sjukhus är ett elektroniskt patientjournalsystem utformat för att följa patienten inom hela hälso- och sjukvårdssystemet. Detta gör det möjligt för kliniker i olika organisationer att få tillgång till samma uppdaterade information, vilket stödjer kontinuitet i vården, minskar dubbelarbete och förbättrar kommunikationen mellan tjänster.
Vad skiljer en elektronisk patientjournal från andra digitala register?
Den viktigaste skillnaden mellan ett elektroniskt patientregister (EPR) och andra digitala patientjournaler är interoperabilitet. Ett elektroniskt patientregister är byggt för att dela information säkert mellan flera vårdgivare, system och vårdmiljöer.
En digital journal på mottagningsnivå lagras vanligtvis inom den organisation som skapade den. Till exempel kan en allmänläkarmottagning använda ett kliniskt system som lagrar konsultationer, recept och patienthistorik endast för användning inom den mottagningen. En elektronisk patientjournal är utformad för att koppla samman dessa journaler över hela vårdkedjan, till skillnad från en journal på mottagningsnivå, som vanligtvis förvaras inom den organisation som skapade den.
Det här innebär att en allmänläkare, sjukhusläkare, farmaceut, sjuksköterska och annan behörig yrkesperson som är involverad i en patients vård kan få tillgång till samma underliggande journal. Delad åtkomst till information bidrar till att minska upprepade tester, förhindra förskrivningsfel och stödja mer samordnad vård mellan olika tjänster.
Nivån av interoperabilitet varierar inom NHS. Vissa organisationer kan utbyta information direkt via integrerade system, medan andra förlitar sig på regionala delningsplattformar eller mer begränsade dataförbindelser mellan leverantörer.
Vad innehåller en elektronisk patientjournal?
Ett elektroniskt patientjournalsystem (EPJ) innehåller en bredare uppsättning information än en digital journal från en enda mottagning. Det kombinerar data från olika vårdmiljöer för att ge en mer komplett bild av en patients sjukdomshistoria.
Beroende på vilka system som är kopplade till journalen kan en elektronisk patientjournal innehålla:
- Läkarjournaler, inklusive konsultationer, remisser, allergier och recept
- Utskrivningssammanfattningar från sjukhus och brev från öppenvårdsmottagningen
- Diagnostiska testresultat från laboratorier och bilddiagnostiska tjänster
- Vaccinations- och screeningshistorik
- Läkemedelsjournaler från lokala apotek
- Journaler för psykiatrisk vård
- Information om samhället och socialvården genom integrerade system
Informationen som är tillgänglig i ett elektroniskt patientjournalsystem beror på graden av integration mellan NHS-system i en viss region. Ofullständig interoperabilitet mellan vårdgivare är fortfarande en utmaning inom hälso- och sjukvårdssystem världen över. Inom NHS använder till exempel inte alla organisationer helt interoperabla plattformar och läkare kan kanske bara se utvalda delar av en patients journal beroende på lokala arrangemang och åtkomstbehörigheter.
Åtkomst till elektroniska patientjournaler regleras av dataskyddslagstiftningen och ramverket för informationsstyrning som gäller i varje jurisdiktion. I Storbritannien inkluderar detta till exempel dataskyddslagen 2018 och den brittiska GDPR, tillsammans med rollbaserade åtkomstkontroller som avgör vilken information enskilda vårdpersonal kan se.
Hur implementeras elektroniska patientjournaler inom NHS?
NHS har gjort implementeringen av elektroniska patientjournaler till en central del av sin strategi för digital transformationDet långsiktiga målet är att ge kliniker inom hela vården tillgång till en gemensam och aktuell bild av patientinformation.
Flera nationella och regionala program stöder detta arbete, inklusive:
- Delade vårdjournaler (ShCR)
Delade vårdjournaler är regionala NHS-program som kopplar samman information från allmänläkare, sjukhus, samhällstjänster, psykiatriska vårdgivare och socialvårdsorganisationer till en enda journal som kan nås av behöriga kliniker som är involverade i en patients vård.
Dessa system är utformade för att förbättra informationsdelningen mellan organisationer som verkar inom samma lokala hälso- och sjukvårdssystem. Strukturen och omfattningen av delade vårdjournaler varierar mellan regioner beroende på vilka system och vårdgivare som är inblandade.
- Integrated Care Systems (ICS)
Integrated Care Systems (ICS) är de 36 regionala partnerskap som ansvarar för att samordna hälso- och sjukvårdstjänster i hela England, enligt The Integrated Care Boards (Establishment and Abolition) Order 2026, som trädde i kraft den 1 april 2026. Att förbättra interoperabiliteten mellan vårdgivare är ett centralt krav för ICS-planering och digital utveckling.
ICS övervakar många av de lokala program som utformats för att förbättra datadelningen mellan sjukhus, allmänläkarmottagningar, lokala vårdgivare och socialvårdstjänster. Större ICS har platsbaserade partnerskap som levererar integrerade tjänster för områden inom ICS, såsom en stad eller stadsdel, och sammanför NHS, lokala råd, frivillig-, samhälls- och socialföretagssektorn och andra lokala organisationer, i samarbete med lokalbefolkningen.
- NHS-appen
Ocuco-landskapet NHS-appen ger patienter tillgång till delar av sin egen hälsoinformation, inklusive vårdjournaler, mediciner, testresultat och bokningsuppgifter där dessa tjänster har möjliggjorts av deras mottagning.
Appen är en del av NHS strategi för att förbättra patienters tillgång till digitala hälsovårdstjänster och öka synligheten av personlig hälsoinformation.
Implementeringen av elektroniska patientjournaler (EHR) fortsätter att variera avsevärt mellan NHS-vårdcentraler och regioner. De flesta allmänläkarmottagningar använder digitala kliniska system, medan sjukhusvårdscentraler befinner sig i olika skeden av implementeringen av plattformar för elektroniska patientjournaler (EPR). Ytterligare partners fortsätter att integreras, och fullständig interoperabilitet mellan alla NHS-vårdmiljöer är en fortsatt utvecklingsprioritet.